Femte systern - föreställningen som blev film

När danslinjen vid musikinstitutet Arkipelag i Pargas planerade samarbete med ParSport Konståkning var tanken att föreställningarna skulle hållas i ishallen. Coronarestriktionerna satte dock käppar i hjulen och man måste börja tänka i nya banor. Slutresultatet blev dans-konståkningsfilmen Femte systern. 

– Jag hade Disneyfilmen Frozen i tankarna när jag började skriva manus. Kollegorna läste och kommenterade manuset och ungdomarna bidrog med mera nutid och glimtar från sin egen värld. Vi skulle hålla föreställningarna i ishallen och hade valt dubbel rollbesättning så att så många som möjligt skulle få en roll. När vi insåg att liveföreställningar var omöjliga att genomföra på grund av alla restriktioner, beslöt vi oss för att göra en film istället. För att inte behöva ändra så mycket på de redan utdelade rollerna skrev vi snabbt om manuset. Det blev en saga med fem prinsessor och inspelningar bland annat på Qvidja slott som bjöd på autentisk miljö, berättar Solveig Ekholm, danslärare vid musikinstitutet Arkipelag.

Stor produktion med många deltagare

Sammanlagt deltog cirka 300 barn och ungdomar i produktionen. Nästan alla danslärare var involverade och även flera konståkningslärare. Därtill behövdes frivillig arbetskraft och föräldrar som hjälpte till med allehanda saker. Budgeten gick loss på cirka 20 000 euro, den största utgiften gick till det utomstående filmbolaget. Bidrag hade man fått både från Pargas stad och ett flertal stiftelser. 

Nykomponerad musik till filmen

Från början var det tänkt att musiken till föreställningen skulle bestå av låtar som dans- och konståkningslärarna valde av sådan musik som redan fanns på marknaden. När planerna ändrades med kort varsel och det blev en filminspelning istället, blev det också lite panik beträffande musiken. Att använda andras sånger, till exempel från en Disneyfilm, skulle ha blivit alldeles för dyrt. Man måste med andra ord komponera all musik själv. 

Arrangörerna vände sig då till musiklärare och elever vid musikinsitutet Arkipelag, samt till några utomstående musiker som också sysslade med komposition. 

Micaela Sundström, lärare vid musikinstitutet, lovade bland annat att hennes grupp som gick den fördjupade kursen i musikfärdigheter, kunde bidra med ett antal kompositioner. 

– Vi gavs några adjektiv samt rådet att “tänka is, snö och kristaller”. Utgående från det började eleverna komponera med hjälp av programmet Garageband. I något stycke använde vi på grund av tidsbrist färdiga ackompanjemang från GarageBand och lade endast några nykomponerade stämmor till. Några stycken blev mera som ljudlandskap med frostkänsla, men när det gällde att ersätta den viktiga låten Let it go från filmen Frozen, blev det mera utmanande.

Ersätta Frozen

Sången Let it go hade en central roll i filmen och måste ersättas med ett stycke som var likadant beträffande längd, tempo, uppbyggnad och stämning, allt för att den redan inövade koreografin skulle kunna användas. Micaela gjorde då tillsammans med en av sina elever ett botten som var så likt den ursprungliga sången som möjligt, utan att vara plagiat. Till det bad man sedan en av musikinstitutets sångelever göra en sångimprovisation. Sammanlagt bidrog Micaelas elever med fem musikstycken till filmen, ett arbete som tog sammanlagt cirka sex veckor i anspråk. 

– Ett par gånger skickade vi halvfärdigt material åt dansarna så att de skulle ha något att öva till, men annars var det bara att jobba på för allt vad tygen höll. Lite stressigt blev det nog, men visst var det sedan spännande och trevligt för eleverna att höra och se hur deras musik användes i filmen, konstaterar Micaela.

Givande och lärorik satsning

En dylik produktion tar mycket, men ger ännu mera.

– Det var mycket lärorikt för oss alla. Det är stor skillnad att stå framför en kamera jämfört med att dansa på scenen. En eventuell nästa gång skulle vi göra många saker annorlunda, men med tanke på att vi i farten måste omvandla en föreställning till film, så lyckades vi bra. Visst tar ett dylikt projekt mycket tid i anspråk, men det ger också väldigt mycket. När man såg glädjen och satsningen hos barnen och ungdomarna, så var det värt mödan, säger Solveig Ekholm.