Mångsidiga kompetenser utvecklas i MuVis

När grankullarektorerna Satu Roberg från musikinstitutet och Hannamaija Heiskanen från bildkonstskolan beslöt sig för att samarbeta över såväl språk- som ämnesgränserna, sammanförde de två av sina lärare.

– Rektorerna litade på oss och gav oss fria händer att utgå från barnens intressen. Trots att vi egentligen inte kände varandra, så tände vi båda på idén, eftersom vi tycker om att utveckla undervisningen och prova på nya saker, säger bildkonstläraren Ann-Christine “Anki” Träskelin.

– Jag var också ivrig, men samtidigt lite tveksam. Anki och jag hade olika arbetsmetoder och pedagogiska tillvägagångssätt. Jag vill alltid vara väl förberedd och är van att leda hela lektionen medan Anki improviserar mera och litar på att idéerna kommer från barnen, konstaterar musikläraren Ulla Hairo-Lax.

Idag säger de båda med en mun att de utvecklats och lärt sig enormt mycket av varandra, både när det gäller arbetsmetoder och ämneskunskap. 

– Vårt mål var från allra första början att kombinera musik och visuell konst till en helhet utan gränser och det har vi nog lyckats med!

När MuVis-klubben startade år 2014 var Ulla lärare i Grankulla musikinstitut. Idag är hon  biträdande rektor för Vanda Musikinstitut, men fortsätter trots det att leda MuVis- gruppen i Grankulla.

– Det är den enda undervisningen jag har för tillfället och så givande för mig själv att jag vill fortsätta med det.

Ta fasta på barnens idéer

I MuVis junior-gruppen för lågstadieelever förenas musik och visuell konst. Ibland utgår man från musiken, ibland från bildkonsten. Men det viktigaste är alltid en elevcentrerad undervisning där man faktiskt lyssnar på eleverna.

– En höst talade barnen konstant om “karvapallot” (håriga bollar). De hade hittat på en hel fantasivärld kring dessa “karvapallot” och det måste vi ju ta fasta på. Vi tillverkade bollar av garn och byggde en scen som bakgrund för filminspelning. Med Ulla skrev barnen text och melodi till en sång och så filmade vi helheten, berättar Anki.

Lärarna jobbar största delen av en lektion jämsides och tar del i varandras övningar.

– Visst har jag ofta använt mig av rytm, musik och ljud i bildkonstundervisningen men nu får jag också själv spela instrument, säger Anki.

– Och jag som i tiderna led när jag tvingades välja mellan bildkonst och musik får nu kombinera dessa, inflikar Ulla. 

Utgå från en rytm

En lektion föreslog Ulla att man skulle utgå från en rytm spelad på bongotrummor. I bildkonsten blev det då rytmer, linjer och färger.

När alla hade tränat rytmen tillsammans, både genom att spela den och röra sig i rummet, fick deltagarna i tur och ordning spela rytmen på bongotrumma, allt medan de andra ritade den rytm som spelades. Trots att alla spelade samma rytm, blev det olika figurer och mönster på pappren. Men när man sedan skulle välja färg, ja då valde alla oberoende av varandra samma färg – en trumma är röd!

Snöänglar, installationer och uruppföranden

Vanligtvis uppträder MuVis-gruppen på musikskolans årliga vårkonsert. Verken publiceras också på den interna youtube-kanalen och på konstskolornas Facebook-sidor.

Under rådande pandemi hade man lektioner också utomhus. Man gjorde bland annat snöskulpturer och änglar i snön som sedan spraymålades. Musik till det hela fick man genom att banda ljud från naturen med Loopy-applikationen på en Ipad.

Naturljud fick konsertbesökarna också höra den gången de gick förbi en MuVis-konstinstallation under Grankulla musikfestspel.

– Vi hade byggt en installation som hade formen av ett berg. Installationen hette “Vintern tröttnar under våren” och högst upp på toppen hade vi gömt Ipaden som spelade den musik som eleverna bandat in.

När Roger Vanamos verk “Yön valo” uruppfördes i samband med en riksomfattande konsert för ungdomsorkestrar, projicerades MuVis-gruppens bildspel på väggen i konsertsalen i Grankulla. 

I den nationella tävlingen “Fairy Tale - A Wordwide Competition for Children”- teckningstävlingen hösten 2014, vann MuVis-gruppens verk första pris tillsammans med fem andra deltagare. Tävlingsbidraget var dialoger till Jean Sibelius verk “En saga”.

– Vi lyssnade på musiken med örat mot golvet, dansade och sjöng innan vi målade våra tankar och idéer på papper, berättar Ulla.

MuVis som en del av Grankullamodellen

Ända sedan MuVis-verksamheten startade har den administrativt hört under musikskolan, som också uppburit terminsavgiften. När Grankullamodellen (Finlandsmodellen) togs i bruk i staden blev MuVis en del av den.

– När man från stadens sida kontaktade oss var vi beredda eftersom vi redan i flera års tid hade samarbetat med Konstskolan kring MuVis-konceptet med tvåspråkiga eftermiddagsklubbar för skolelever, säger Satu Roberg, rektor för Grankulla musikinstitut.

Att MuVis-klubbarna nu går under Granimodellen har till en viss del påverkat verksamheten.

– Barnen och familjerna förbinder sig kanske inte på samma sätt när det är avgiftsfritt. Barnen blir lättare borta eller kanske till och med glömmer att komma. Det hände inte lika ofta när verksamheten var avgiftsbelagd, konstaterar Ulla och Anki.

Men att hobbyverksamheten saknar den långsiktighet och läroplan som grundläggande konstundervisningen har, betyder inte att man helt skulle sakna målsättningar för verksamheten.  

- I MUVIS-klubbarna utgår man förstås från deltagarnas nivå, men alltid har man något projekt som mål. Våra MuVis-elever har fått vara med om många fina projekt och evenemang. Det viktigaste är att alla skall få och våga vara med! Det är ju inte fråga om att rekrytera flera elever till grundläggande konstundervisningen utan målsättningen är ju att ge barnen en hobby, presentera för dem något som de kanske inte ens visste att var “min grej”. De skall få testa och prova på flera olika saker och hitta sin kreativitet, säger musikskolans rektor Satu Roberg.

Mångsidiga kompetenser

MuVis-verksamheten är i allra högsta grad mångsidig kultur- och konstfostran. Men barnen får också insikt i andra ämnen än enbart musik och bildkonst. När man till exempel tar sig an temat “Vatten” med ljud och färger, så tangerar man också ämnet fysik. Barnen bidrar med egna erfarenheter och så föds något nytt. Allt detta går också hand i hand med läroplanen för den grundläggande utbildningen och dess fokus på mångsidiga kompetenser.

– Barnen lär sig att kombinera kunskap utan att egentligen tänka på det. Allt hör ihop med allting. Och det vi lärare inte kan, det tar vi reda på, säger Anki och Ulla.