Ungdomsshowerna i Pargas - ett vägskäl i livet
För 20 år sedan funderade Fia Isaksson, kulturchef i Pargas stad, på hur man kunde utveckla ungdomsarbetet. Hur kunde man få ungdomarna engagerade och delaktiga, hur lyfta fram de som redan var duktiga inom ett konstområde, men också ge alla andra en chans att pröva på, få synas och höras?
– Vi hade många killar som spelade i band medan många flickor spelade violin eller piano i musikinstitutet. Vi hade en livlig teaterverksamhet och dansen började bli allt större. Hur kunde vi kombinera dessa, så att alla som ville kunde vara med i en produktion. År 2000 planerade vi så ett stort program, millenieskiftet till ära. Vi ville engagera så många som möjligt och gick ut med inbjudan till barn och unga, ända från årskurs 1. Intresset var enormt och åldersskillnaderna stora, så i följande show två år senare, riktade vi oss till ungdomar från högstadieåldern uppåt.
Under årens lopp har ungdomsshowerna i Pargas vuxit enormt och som mest har man haft över 140 ansökningar till en show. Man ordnar ingen audition, alla som vill får vara med i de tvåspråkiga showerna. Enda kriteriet är att man bor eller studerar i Pargas.
Instuderingsperiod övergår i intensivperiod
Showerna ordnas normalt vartannat år. Kring skolstarten i augusti gör man ett upprop i nejden och tar emot intresseanmälningar. Tom Grönroos har fungerat som producent för många ungdomsshower.
– Ungdomarna skriver och berättar om sej själva och vad de helst vill göra i showen. Under den sexveckor långa instuderingsperioden provar alla på allt. De sjunger, dansar och spelar teater allt medan ledarna iakttar dem, ser guldkornen och plockar fram deltagarnas styrkor. Plötsligt kan någon som till exempel önskat spela i band hitta sig själv på scenen i produktionen – hen har kanske inte själv haft en aning om sina talanger. Alla hittar vanligtvis sin egen uppgift och sitt intresseområde. Det finns plats för skådespelare, musiker, solister, körsångare, dansare, statister, scenografer, maskörer och personer som sköter tekniken. Vi strävar efter att föra en öppen dialog kring valen. Om någon blir besviken över att inte bli vald till en viss uppgift, så är det ledarnas uppgift att föra en diskussion och motivera besluten.
Efter instuderingsperioden skriver man avtal med de ungdomar som vill fortsätta projektet och de förbinder sig att delta i den cirka tre månader långa intensivperioden. Det kan betyda en hel del uppoffringar och inkräkta både på skolarbetet och andra hobbyer. Den intensivaste övningsperioden infaller på jullovet.
Manus tillsammans
Ofta har man en ramberättelse eller ett litet manus som utgångspunkt när jobbet börjar, men därefter får ungdomarna också ta ansvar för helheten genom att till exempel utforma berättelsen och välja musiken.
Produktionsteamet som jobbar med ungdomarna består av cirka 10 personer. Lärarna kommer delvis från konstskolorna på orten eller är frilansarbetare inom det egna ämnet. Regissören Riddo Ridberg, som drar det största lasset, har en regi- eller projektassistent till sin hjälp.
– Det är ofta någon som tidigare varit med i en produktion och därmed känner arbetssättet väl. Det är bra om den personen också också har en stark grund i någon av konstformerna och vid behov kan leda övningar i dans, drama eller musik. Vi har också street-team där ungdomarna tillsammans med en ledare har hand om marknadsföringen medan fashion-teamet syr upp dräkterna, berättar Tom.
Kurs i gymnasiet
De första showerna hade alltid premiär i mars, men efter diskussioner med skolorna på orten har man tidigarelagt premiären till januari, framför allt för att inte störa studentskrivningarna. Efter modell från idrotten kan den som vill också räkna arbetet med showen till godo i gymnasiet.
– För att erhålla studiepoäng för kursen “Showproduktion” i gymnasiet skall man verkligen jobba. Man har ett ansvar att vara med och planera showens innehåll och marknadsföring, samt att dokumentera och rapportera om detta till skolan.
I Pargas har de konstskolor som ger grundläggande konstundervisning sinsemellan ett nära samarbete under namnet Kulturskolorna. Många ungdomar som medverkar i showen studerar vid någon av kulturskolorna och vid schemaläggningen försöker man därför undvika kollisioner så långt det går. Teaterskolans elever kan göra sin slutproduktion i form av medverkan i showen, men i övrigt har man inte ännu hittat den optimala lösningen på hur man kunde samarbeta ännu mera med kulturskolorna.
Vem står för fiolerna?
Från allra första början har ungdomsshowen varit en satsning från stadens sida. Resursen tas från budgeten för ungdoms- och kulturarbetet.
– Det här skulle aldrig ha varit möjligt om man inte från staden hade haft en tro på och vilja att satsa på ungdomarna. Helhetsbudgeten för en show är numera 100 000–120 000 euro, så visst är det en risktagning. Men med biljettintäkter, bidrag och sponsorer så blir stadens andel sist och slutligen inte mer än ca 10 000–15 000 euro, konstaterar Tom. Han är kulturproducent på Pargas stad och har fungerat som producent för de senaste 4–5 showerna.
Staden bjuder också på utrymme och teknik.
– Om ett projekt tar ett halvt år i anspråk, så är det viktigt att man har ett utrymme där man kan breda ut sig och jobba utan att efter varje repetition tvingas städa undan all rekvisita.
Ett vägskäl i livet
För deltagarna är ungdomsshowen en enastående upplevelse. Man knyter vänskapsband för livet och för många kan den rentav vara avgörande för framtida yrkesval.
– Den kreativitet som föds och flödar är otrolig! Efteråt söker en del sig vidare till lokala sommarteatrar, det bildas band och även företagsverksamheten frodas. Vi har åtminstone två verksamma mediaproduktionsbolag som fått sin börja i showen. För somliga blir det också avgörande för studier och yrkesval – vill man fortsätta med konsten som hobby eller rentav ha det som yrke? Vi har idag både skådespelare, musiker, tekniker, skribenter och kulturproducenter som startat sin bana med oss, konstaterar Fia Isaksson och Tom Grönroos.
Att bygga upp något motsvarande tar tid och eldsjälar behövs.
– Det är ett långsiktigt jobb och någonstans måste man börja. Men när man bygger upp det, steg för steg så är det sist och slutligen inte en så lång väg.
