Konst- och kulturklimatet I Finland - Kulttuuri- ja taideilmasto Suomessa
Poliitikot ja ihmiset tuntuvat nyt elävän eri todellisuuksissa, mitä tulee kulttuuriin ja taiteeseen. Toisaalla ihmiset jonottavat museoihin, toisaalla ollaan karsimassa kulttuuritarjontaa. Kulttuuripolitiikkaan perehtyneet käyttävät hallituksen kaavailemien budjettileikkausten mittakaavasta termejä avohakkuu, vapaa pudotus ja syöksykierre.
(Först text på finska, längre ner samma text på svenska)
“Taiteella ja kulttuurilla on itseisarvo. Monipuolinen ja arvostettu taide- ja kulttuurielämä on sivistysvaltion tunnusmerkki. Kulttuurilla on suuri merkitys kansalaisten resilienssille, kokonaisturvallisuudelle sekä kansalliselle yhteenkuuluvuuden tunteelle. Kulttuurialan kasvu tukee koko yhteiskuntaa vahvistaen sen hyvinvointia, luovuutta ja kestävyyttä.”, lukee Petteri Orpon hallitusohjelmassa.
Samaan aikaan on selvää, että hallituksen toimet tulevat vähentämään kotimaisen kulttuurin tarjontaa. Kun kulttuurin ja taiteen hinnat nousevat, ja kulttuuripalvelut keskittyvät muutamiin kasvukeskuksiin, yhä harvemmalla suomalaisella on mahdollisuus nauttia kulttuurin hyvinvointia, luovuutta ja kestävyyttä tuottavista vaikutuksista. Tämä kaikki valtiontalouden kannalta mitättömien leikkausten tähden.
Poliittinen ilmapiiri on se, että kaikesta leikataan, kannatti tai ei. Kulttuuri ja taide on taas aina matkalla eteenpäin. Suomalaiset ovat kulttuurikansaa, mutta voi olla etteivät kansalaiset ajoissa havahdu siihen, jos heidän ruuduilleen tulee jatkossa enemmän korealaista kuin kotimaista sisältöä ja kukaan ei enää osaa opettaa seuraavaa sukupolvea värjäämään lankoja Suomen luonnosta löytyvillä materiaaleilla.
Onneksi ihminen on luonnostaan luova, eikä Suomi ole koko maailma. Maailmalle kurkottavat nuoret kyllä löytävät tapoja ilmaista itseään ja löytää uusia juttuja joista innostua. Suomalaisen koulutuksen ja kulttuurin erityinen ansio on kuitenkin ollut se, että niiden on ajateltu kuuluvan ihan kaikille. Myös köyhille ja kovapäisille.
Nauttiakseen sivistyksen kaikista hedelmistä ei tarvitse olla erityisen lahjakas, ei tarvita erityisiä taiteellisia taipumuksia. Riittää, että on ihminen. Meidän ihmisten on saatava luoda, keksiä ja ilmaista. Ymmärtää toisiamme ja ympäröivää yhteiskuntaa.
Kulttuuri ja taide voisivat auttaa meitä kaikkia rakentamaan pitkospuita yli vaikeiden aikojen. Juuri nyt olemme astuneet suohon, ja saappaamme ovat täyttyneet vedellä. Vielä pääsemme mökin lämpöön, jossa toivottavasti meitä odottaa Muumimamma, joka tarjoaa herkullista marjamehua. Se on elämänmakuista elämää se.
Då det kommer till konst och kultur tycks politikerna leva i en annan verklighet än resten av befolkningen. Å ena sidan köar folk för att komma in på museer, å andra sidan skärs kulturutbudet ner. De som är insatta i kulturpolitiken använder termer som kalavverkning, fritt fall och nedåtgående spiral för att beskriva omfattningen av de budgetnedskärningar som regeringen planerar.
“Konst och kultur har ett egenvärde. Ett mångsidigt och uppskattat konst- och kulturliv är ett kännetecken för ett kulturland. Kulturen har stor betydelse för medborgarnas resiliens, den övergripande säkerheten och känslan av nationell samhörighet. Tillväxten inom kulturbranschen stöder hela samhället och stärker dess välfärd, kreativitet och hållbarhet.” står det i Petteri Orpos regeringsprogram.
Samtidigt är det uppenbart att regeringens åtgärder leder till minskat utbud av inhemsk kultur. När priserna på kultur och konst stiger och kulturservicen koncentreras till några få tillväxtcentrum, kommer allt färre finländare att ha möjlighet att ta del av de effekter som kulturens välbefinnande, kreativitet och hållbarhet för med sig. Allt detta på grund av nedskärningar som är obetydliga ur ett statsfinansiellt perspektiv.
Det politiska klimatet är sådant att det ska skäras ner i allt, vare sig det är motiverat eller inte. Kultur och konst är å andra sidan alltid på väg framåt. Finländare är ett kulturfolk, men det kan hända att medborgarna inte vaknar i tid om deras skärmar framöver visar mer koreanskt än inhemskt innehåll, och ingen längre kan lära nästa generation hur man färgar garn med material från Finlands natur.
Som tur är är människan kreativ till naturen, och Finland är inte heller hela världen. De unga som blickar ut mot världen kommer att hitta sätt att uttrycka sig och hitta nya saker att bli ivriga över. Den finska utbildningens och kulturens särskilda förtjänst har dock varit att de ansetts tillhöra alla. Även de fattiga och envisa.
För att njuta av civilisationens alla frukter behöver man inte vara särskilt begåvad eller ha särskilda konstnärliga anlag. Det räcker med att vara människa. Vi människor måste få skapa, uppfinna och uttrycka oss. Förstå varandra och det samhälle som omger oss.
Kultur och konst skulle kunna hjälpa oss att bygga spångar över svåra tider. Just nu har vi klivit ner i en mosse och våra stövlar är fyllda med vatten. Än kommer vi att ta oss till stugvärmen, där förhoppningsvis Muminmamman väntar med en kopp läcker bärsaft. Det är livets smak, det.
Rosa Meriläinen
Pääsihteeri
Kulttuuri- ja taidealan keskusjärjestö KULTA ry
Generalsekreterare
Kultur- och konstområdets centralorganisation KULTA rf
Fotograf: Johannes Romppanen, KULTA rf