Lyckan är ett folkmusikjam

Något av det roligaste jag vet är att jamma folkmusik! Folkmusikjam innebär att man spelar tillsammans utan vare sig noter eller formell spelledare. Deltagarna bestämmer vilka låtar som spelas, och varje jam-tillfälle blir unikt då helheten skapas av deltagarna i stunden. Genom att jamma tillsammans upprätthåller vi levande traditioner. Vi spelar melodier tillsammans som har använts i våra trakter i upp till 200 år, men också helt nykomponerade melodier i traditionell stil. Att jamma folkmusik tillsammans är en form av social samvaro där vi umgås genom musiken. Vi lär oss av varandra och minns låtar som vi aldrig hade kunnat bena ut på egen hand.  

Vad krävs då för att en ung instrumentalist ska kunna ta del i det immateriella kulturarv som folkmusik utgör och som jammen hjälper till att upprätthålla? För det första krävs instrumentkunskap. Själv lärde jag mig att spela fiol i musikskolan. Jag är väldigt tacksam att jag fick möjligheten att lära mig de speltekniska grunderna, att jag lärde mig läsa noter väl och fick bra grunder i musikteori. Men det var inte förrän jag som ung vuxen upptäckte folkmusiken och jammen som jag förstod hur roligt det kan vara att spela.

Ögonblicksbild från Kaustinen Folk Music Festival 2024, foto Sara Kåll-Fröjdö, ICH North

För att delta i folkmusikjam behöver man också lära sig traditionell repertoar. Den biten kan vara knepig då man så sällan hör folkmusik i vardagen. Via låthäften, inspelningar och kurser kan man dock hitta ingångar till den traditionella repertoaren. Något annat man behöver lära sig är gehörsspel, det vill säga förmågan att kunna spela med i en melodi utan noter – något  som man lär sig med tiden. Man får börja med låtar man spelat förr, och så lär man sig småningom att hänga med också i såna man inte spelat tidigare. Men det är alltid lättare om man känner till melodin och vet hur den går.  

Musik och samvaro som sträcker sig över generationer

Varför skulle då barn och unga i dag vilja lära sig att jamma folkmusik? Räcker det att berätta för dem att det är betydelsefullt att upprätthålla en levande tradition om de inte har kommit i kontakt med den i sin vardag? För min del var min morfar inkörsporten till folkmusik. Han var spelman, och även om jag inte minns att han själv spelade så lyssnade han ofta på inbandningar med lokala spelmän – och fiolen som jag nu spelar på hängde på väggen.  

Jag vidhåller att folkmusikjam är något av det roligaste man kan syssla med, men barn och unga behöver sammanhang och förebilder. Hur ska dagens barn och unga kunna komma underfund med detta i en samtid där få naturliga kontaktytor till folkmusik finns? Enligt Konventionen för mänskliga rättigheter har var och en dock rätt till kulturarvet. Jag är därför av åsikten att barn och unga behöver ”utsättas” för traditionella kunskaper så ofta som möjligt – det gäller inte bara folkmusik utan också hantverk, traditionsmat, berättarkonst, högtidsfirande, traditionell dans och så vidare. 

Jacob Sundström, Mats Granfors och Kenneth Nordman jammar, foto Johanna Björkholm, KulturÖsterbotten

Varje musikant är en länk i en större kedja

Jag funderar ofta på hur vi kan tillgängliggöra den traditionella kulturen till dagens barn. Det är en bra början att lära sig att den finns – och varje barn behöver få med sig den insikten för att förstå hur samhället har byggts upp och åtminstone lite av äldre generationers värderingar. Men det är en helt annan sak att lyckas fånga upp de barn som är intresserade av att själva börja utöva och att ge dem stöd och sammanhang så att utövandet blir givande.  

Man kan likna levande traditioner vid en symbolisk kedja som går genom tiden. Varje utövandesituation bildar en ny länk i kedjan. När ingen länge utövar så bryts kedjan – och då kan ingen lägre ta till sig den traditionella kunskapen genom direktkontakt med andra utövare. För att trygga levande traditioner och immateriella kulturarv behöver vi därför fortsätta att utöva – och utöva på såna sätt att barn och unga kan iaktta, delta och tillägna sig traditionell kunskap.  

Johanna Björkholm, projektledare för Kulturum och ICH North – Passing on Our musical Heritage