Konstpedagog: “Ingen utveckling sker om inte människor får tänka, försöka själva”
sex frågor till konstpedagog ulrika fagernäs
Vad betyder konst för dig?
Konst är livsviktigt. Det är en människas andningskälla till egen utveckling.
Hur kom du in på den här banan?
Jag har haft turen att ha två fantastiska kreativa föräldrar som nog bidragit till mitt eget livsval också. Jag visste tidigt att jag ville bli silversmed, så pass tidigt att jag trodde att en person som tillverkar smycken i silver är silversmed men så är det ju inte. Vi som vill designa smycken i ädelmetall och eller infatta stenar heter att vi arbetar med guldsmide. Silversmeder tillverkar bruksföremål i silver. Stor skillnad på silversmed eller guldsmed.
Vad tycker du är bäst med konstpedagogik?
Konst triggar fantasin och ju tidigare man får in det i ett barns utveckling desto bättre. I dag är så många ungdomar förstörda genom att de inte fått in den i sin egen uppväxt utan suttit med en skärm istället där allt serveras genom ett klick. Teori och praktik bör gå hand i hand i eget lärande men också för att främja ungas egna tankeförmåga samt problemlösning i vuxenlivet. Det fria alternativet är det bästa. En uppgift kan ges till en hel klass men hur alla når dit är en upplevelse bara i sig självt. Alla gör på olika sätt som också främjar alla i gruppen genom att de ser att samma sak kan göras olika. Detta gäller alla åldrar.
Hur märker du att konstpedagogiken känns som bäst eller fungerar som bäst?
När du ger eleverna/deltagarna fria händer och ser varje enskild människa. Där tid får utrymme att göra just detta: Se människan - Möt upp personen i där den är och börja jobba därifrån. Aldrig någon stress eller eget tyckande om vad personen bör göra.
Vad saknar du i konstundervisningen?
Allt ovan. Det finns inte längre tid att fördjupa sig vare sig i själva konst/hantverket eller människorna. Dessutom ska de motas in i samma gruppering som helt enkelt är idioti på ren svenska. Ingen utveckling sker om inte människor får tänka, försöka själva. Ge dem all sköns råmaterial och se vad som händer! Man är där som ett stöd av att man har egen kunskap i teknik men det är allt man skall vara också. Mer coachande till varje individ "att de kan nog" och bemöt dem när de är missnöjda och få upp dem på banan igen.
Vart vänder du dig när det känns som att du behöver lite extra inspiration?
Jag har en bok: Minnen från vår forntid. En avhandling från tidigt 1900-tal av en arkeolog och dåtidens historiker Montelius. Den jobbar jag mycket ur och får inspiration men främst lugn i själen av allt det vackra som vår förfäder tillverkade. Glömd kunskap som få bemästrar i dag. Om jag har möjlighet besöker jag domarringar eller dösar, megaliter från förr för att komma i kontakt med den glömda visdomen.
Jag tycker om att se på historiska filmer. Har jag möjlighet besöker jag museer så jag får vara med våra förfäders hantverk om så bara genom en glasmonter. Ibland kontaktar jag Historiska museet eller mindre för ett besök om jag behöver få ta del av fornfynden direkt- Se och ta på dem för att förstå detaljer jag själv håller på med.
Ibland krävs ett bra hårt band på en scen eller hederlig gammal punkrock i lurarna för att trigga igång inspirationen.