Man kan njuta av texter både i grottan och på scenen

Lotta Sanhaie leder grupper för de lite äldre barnen inom Sydkustens Ordkonstskola i Helsingfors. Hon vill föra eleverna in i ordkonsten “glädjevägen”.

– Min uppgift som lärare är att inspirera och instruera eleverna, att locka fram den härliga konstnärssjälen ur dem. Jag vill få dem att förstå att de redan är, men att de också kan utvecklas som konstnärer. 

Men att skriva är också ett ensamt jobb. Man måste ta eget ansvar, gå in i en bubbla och påbörja och slutföra processen. Alla behöver inte bli proffs.

– Visst ser jag eventuellt blivande författare i grupperna, men lika viktigt är det att ha en rolig hobby. Det man lagt grunden för i barndomen, den kärleken och passionen försvinner inte! 

Läroplanerna i grundskolan och gymnasiet är fullspäckade och det kreativa skrivandet får kanske inte så mycket plats som en del elever skulle önska. Den luckan kan ordkonstskolan fylla. Alla elever kanske inte heller har svenska som modersmål.

– Den som har ett språk skriver både bättre textsvar i prov och bättre CV:n när den dagen kommer. Jag beundrar också oerhört sådana elever som tar del av ordkonstverksamheten, trots att svenskan inte är deras modersmål. De utvecklas mycket. Den som har ett språk är en vinnare!  Kontakten med hemmet är också oerhört viktig. Ju mera kontakt jag har med föräldrarna, ju flera mejl jag skickar och berättar om vad eleverna gjort och ju flera alster föräldrarna får se, desto bättre förstår de vad vi sysslar med på lektionerna och kan stödja sina barn. Konsten är en så viktig del av människans identitet – den måste också få näring av människorna i ens omgivning! Och ju mera hemmet stöder, desto längre hålls barnen kvar i verksamheten. 

I antologin ser man sin egen text i ett större sammanhang

I en ordkonstskola producerar man förstås texter. De äldre eleverna skriver sina texter på dator, men det normala är att man skriver med blyerts i ett så kallat ordkonsthäfte. När ett häfte är fullt får man ett nytt och i slutet av läsåret får man ta hem alla sina häften.

– Själva processen är viktig, men visst är det fint att sedan också få se sitt verk, inte bara i ett häfte, utan konkret publicerat i en bok. Man behöver få se sin egen text i ett större sammanhang och inse att man inte är ensam – kanske det finns någon annan som också tangerat precis samma tema som man själv i en text! säger Lotta.

Ordkonstskolan ger årligen ut en antologi till vilken alla elever får bidra med en text. Förutom att eleverna kan få egna exemplar av boken används antologin även i marknadsföringssyfte och som present till skolans samarbetspartners.

Textnjutning i Unga poeters sällskap

I Tölö bibliotek i Helsingfors samlas ungdomar 2–3 gånger per termin till UPS, ett koncept som kombinerar ungdomar, ordkonst och bibliotek. 

– UPS står för Unga poeters sällskap, som kommer från “Döda poeters sällskap”, en film som många vuxna känner till. Tanken är att barnen och ungdomarna skall få textnjuta och mysa, precis som i filmen. Vi sitter i ring i en ”grotta” i bibliotekets klubbutrymme, det är mörkt och vi sitter i skenet av ficklampor. Alla elever tar med sig en egen text som placeras i en kista och från den kistan tar vi sedan upp en text i taget och läser och diskuterar den.

Ordkonsteleverna bidrar med texterna, medan bibliotekarien kontextualiserar det hela genom att berätta var hen tycker att just den texten skulle platsa i biblioteket, i vilken genre, ja, till och med på vilken hylla. Dessutom lägger bibliotekarien också ner några böcker i kistan, som hen sedan presenterar för deltagarna. 

– När man kommer hem efter en UPS-kväll är man alltid på gott humör, konstaterar Lotta och gläds över att konceptet spridits också till Åboland.

Unga poeters sällskap.

Ordkonstshower

Varför inte fira en slutförd process på ett roligt sätt? Man skriver och läser och njuter av det, men kunde man också som avslutning få stråla och lysa på scenen?

Den här tanken hos Lotta Sanhaie ledde till uppkomsten av Ordkonstshower.

– En ordkonstshow är inte en teaterföreställning, inte heller en författaruppläsning. Det är en show där vi vill sprida glädjen och entusiasmen över att få skriva, och samtidigt dela det med föräldrar, släkt och vänner. 

Att stå på scen känns alltid stort och inspirerande, oberoende av om man läser sina egna texter, medverkar i en grupp-rap eller bidrar med några meningar i kompisens uppläsning. Men eleverna skriver inte texter uttryckligen för ordkonstshowen. 

– Det skulle sätta extra press på skribenten. Istället föreslår vi lärare någon text som en elev skrivit och som vi tycker att kunde passa bra. Efter det börjar vi sedan öva. I huvudstadsregionen har ordkonstshowerna utvecklats till en skild temakurs, under vilken man kan planera och öva på själva framförandet. Orkonstshower ordnas också i Åboland.

Ordkonstshow.

Klassikerkurs med lite tillåtna mutor

Inom Sydkustens ordkonstskola finns det så kallade premiumgrupper. Namnet till trots är det inte fråga om elitgrupper, utan alla får delta i premiumgrupper helt utan inträdesförhör. Premiumgrupperna ger eleverna en möjlighet att fördjupa sig i ordkonst ännu mer än i vanliga ordkonstgrupper. Terminen är längre än normalt och eleverna kan delta i fler temakurser för att ytterligare gå djupare in i skapandet. För tillfället är dessa premiumgrupper även pilotgrupper för arbetet med läroplansutvecklingen. Som premiumelev kan man till exempel delta i klassikerkurser. Då läser man klassiker (åtta klassikerkurser erbjuds per läsår) och efter varje läst bok samlas man till litteratursamtal under lärarens ledning. Man analyserar och får en bredare förståelse för ett verk samt en god allmänbildning på köpet. Fast det roligaste för en del barn är kanske ändå godiset, som man får ta med sig och mumsa på under samlingen.

– Men det må de få göra. Föräldrarna har nämligen konstaterat att om godiset får barnen att läsa en hel klassiker så är den lilla mutan helt okej!

Lille Prinsen diskuteras på klassikersamtal vid Ode i Helsingfors under ledning av läraren Katja von Wendt.