språkstöd och samarbete med många aktörer

Julia Gustafsson är danslärare vid Konstfabrikens dansskola i Borgå. Hon studerade först dans vid Västra Nylands folkhögskola, därefter utbildade hon sig till fysioterapeut och fortsatte sedan ännu med yrkeshögskolestudier i dans i Uleåborg. Idag har hon fast anställning som danslärare, vilket är ganska sällsynt.

– De flesta inom branschen är timlärare, men vår chef vill i mån av möjlighet erbjuda ordinarie tjänster och det är synnerligen uppskattat, säger Julia.

Fortbildning i användning av sociala medier och samarbete med skolor

Före coronan hade dansskolan mellan 700-1000 elever. I dagens läge är antalet något lägre. En viktig del i rekryteringen sker via sociala medier.

– Vi har fått lite fortbildning i hur vi skall använda oss av och utnyttja “some”  på bästa sätt, allt  för att marknadsföra oss och väcka intresse för vår verksamhet. Det är bra att få hjälp av proffs på området, konstaterar Julia. 

Förutom via sociala medier rekryterar man också via direktkontakter.Ofta kontaktar man skolorna redan på hösten och erbjuder en danslektion som demonstration åt utvalda klasser, allt efter skolornas önskemål och schema. Dansskolan har också många andra samarbetsprojekt, såväl med skolorna som med staden (se skild artikel). 

Ett vanligt problem på den finlandssvenska landsbygden är de långa avstånden. I Borgå måste en del danselever välja lektionsgrupper enligt busstidtabeller. 

– Jag har lekt med tanken att också bjuda ut intensivkurser eller veckoslutskurser ute i byarna, det skulle också vara ett sätt att nå så många som möjligt. Men det gäller också att hitta utrymmen för det, säger Julia. 

Språkstöd för fungerande tvåspråkighet 

Konstfabrikens dansskola är en tvåspråkig dansskola. Det finns inga särskilda svenskspråkiga grupper och det tycker Julia att är bra. Lärarna pratar i mån av möjlighet båda språken.

– När jag växte upp gjorde jag allt på svenska. Jag kände inga finskspråkiga jämnåriga och det var nu i efterhand tänkt, väldigt tråkigt. Det är viktigt att barnen får undervisning på sitt modersmål. De inger trygghet och visst kommer man varandra närmare när man talar samma språk. Men det fungerar också väldigt bra att var och en talar sitt språk, så länge man som lärare är noggrann med att behandla båda språkgrupperna lika. Det är härligt att se hur språkbarriärerna bryts och hur barnen och ungdomarna också vågar börja använda sig av det andra, “främmande”  språket. 

Alla kolleger vid dansskolan är inte så säkra på svenskan och behöver hjälp ibland. Julia översätter allt från facktermer till hela meningar åt dem, när de tar kontakt.

– Det skulle vara fint att ha ekonomiska möjligheter att kunna hålla några danslektioner på svenska för kollegorna. Eller att kunna sammanställa material med de vanligaste termerna och meningarna på svenska för finska kollegor. 

Mera lärarutbyten

En annan sak som Julia gärna skulle utveckla är lärarutbyte. 

– Under studietiden hade vi lärarutbyte mellan Uleåborg och Kuopio och det var givande för alla parter.Varför kunde man inte idka lärarutbyte på lägre nivå? Både jag och mina elever skulle lära oss mycket av att få ha en ny lärare ett par gånger. Likaså skulle det vara givande att få undervisa och dela med sig åt andras elever, samtidigt som man bekantar sig med verksamheten i en annan dansskola, säger Julia. 

– Rektorerna har ofta kontakt sinsemellan, men vi kunde gärna ta ner kontakten mera också på lärarnivå!

Pojkarna dansar

För några år sedan gjorde man en storsatsning för att få flera pojkar med i verksamheten (se skild artikel).

– Våra 5-6 åriga pojkar deltar först i “leikkibreikkigrupper”, sedan får de en egen brejkdanslärare och det är stort! Vår rektor Hanne har efter det också tagit brejkpojkarna med till nutidsdans och det har också fungerat fint, berättar Julia. 

Först hade pojkarna egna grupper, men småningom märkte man att man inte behövde ha skilda flick- och pojkgrupper. Numera har man också blandgrupper. När de yngre pojkarna ser att de äldre dansar tillsammans med flickorna blir det naturligt också för dem att delta i blandgrupperna. 

Hur bemöta barn med särskilda behov

I många fall är det energiska och motoriska barn som söker sig till dansen och det finns även barn med olika diagnoser, som till exempel adhd, i grupperna. 

– För ett par år sedan fick vi lärare fortbildning av Borgå stads ergoterapeut (se skild artikel). Vi fick  massor med goda tips och råd hur man skall hantera olika situationer och mera förståelse för varför till exempel barn med koncentrationssvårigheter  beter sig som de gör. Hur man som lärare kan vara konsekvent och använda sig av bilder och symboler för att avsluta ett pass innan man påbörjar ett annat – ofta är det just övergångarna som är det svåraste för dessa barn, konstaterar Julia.  

Många projekt

Tillsammans med Borgå stad har Konstfabrikens dansskola ordnat Nyårsdisco för allmänheten. Tillställningen har hållits utomhus, på en öppen plats framför Konstfabriken och lockat barn, ungdomar och hela familjer. Just före coronan slog till var temat ett tvåspråkigt disco med modedanser från 1960-2020.

På den internationella dansdagen i april erbjuder dansskolan sina tjänster till såväl finska som svenska lågstadier. 

– Tillsammans med danselever som deltar i våra specialkurser gör vi upp ett kort program, en liten koreografi med enkla rörelser. Vi delar upp oss i två olika grupper och besöker sedan de skolor som vill ta emot oss. Vi samlar hela skolan en kvart och leder såväl elever som lärare i en gemensam dans. Det har varit uppskattat och samtidigt ett sätt för oss att presentera vår verksamhet, berättar dansläraren Julia Gustafsson.

I samarbete med Ungdomsväsendet i Borgå har man också ordnat breakdance-tävlingar. Vem som helst har kunnat delta.

– Det har varit breakbattlen med dansskolans lärare som domare. Förstås har många av dansskolans egna elever deltagit, men vi har också haft utomstående deltagare från andra orter och uppslutningen har varit god!

Julia Gustavsson önskar att det var möjligt att idka lärarutbyte mellan olika dansskolor.