Ingå-tema på busshållplatser

Inom många konstområden är det vanligt med små enheter och kollegier. Outi Korhonen är den enda läraren vid Bildkonstskolan i Ingå, en kommunal bildkonstskola med ca 40-50 elever. 

– Den är en liten aktör, men å andra sidan kan det lilla också upplevas som ganska stort i en liten kommun. 

Outi är magister i konstpedagogik från Konstindustriella högskolan och har tidigare jobbat bland annat som verkstadsguide på muséum och med kulturell mångfald och flerspråkighet, både som länskonstnär vid Centret för konstfrämjande i Nyland och med olika projektet inom organisationen Kultur för alla.

– Det var givande uppgifter men jag saknade direktkontakten med konsten. Jag är lycklig som konstlärare, säger Outi.

Fortbildningar, nätverk och skuggning

För tillfället är Outi den enda läraren i bildkonstskolan. Trots att hon trivs med jobbet, saknar Outi en kollega med vilken hon  kunde dela vardagen och alla upplevelser. 

– I en allmän Facebook-grupp för konstlärare tar man inte heller så lätt upp till exempel disciplinära problem, sådant vill man helst diskutera i mindre grupper. Det skulle också vara givande att kunna skugga en kollega några dagar och att kunna sparra varandra.

Hon önskar sig fortbildningar och nätverk på svenska. 

– Jag saknar också svenskt material för min undervisning. Alla har vi som lärare våra starka sidor, delområden som vi är bra på. Vi kunde gärna ha någon form av svensk plattform där vi delar med oss av konstpedagogiska uppgifter och material – det är slöseri med tiden att göra allt själv och ensam. 

Trots att Outi pratar en synnerligen god svenska skulle hon gärna ha mera stöd när det gäller den svenska undervisningen.

– Jag saknar vokabulär för konstundervisning på svenska. Om man till exempel kunde ta del av en tutorial eller en enkel video kring ett visst tema inom bildkonsten, så skulle man samtidigt lära sig både språket och tekniska saker som gäller konsten. Det här skulle såväl lärare som elever ha nytta av.

Bildkonstskolans elever målar Gammelgården.

Animering populärt 

I konstskolans undervisning utgår Outi från en gemensam plan för en hel grupp men den utvecklas snabbt till individuella planer och uppgifter för den enskilda deltagarna. Hon försöker undvika att utgå från könsroller, men det har bara blivit så att i någon viss grupp är det mest pojkar. Många pojkar lockar med sina kompisar och snabbt fyller de en hel grupp. För tillfället är animering populärt.

– Jag är själv kanske lite rastlös till min läggning och har märkt att det här med att måla fint,  noggrant, innanför linjer och undvika fläckar – det kan vara lite hämmande för en del elever. Många behöver snabba drag, stora rörelser och vill producera många alster istället för ett enda superdetaljerat, och det må vara dem förunnat. Det här är kanske egenskaper som man traditionellt har tillåtit mera för pojkar, men det finns elever inom alla könsgrupper som som har ett dynamiskt sätt att göra saker, konstaterar Outi. 

Måla busshållplatser

Likt många andra bildkonstskolor ordnar man även i Ingå utställningar i biblioteket och på sommaren samlas man till läger. Sommaren 2021 dekorerade lägerdeltagarna två busshållplatser i kommunen. Den ena illustrerades med bilder från Östersjöns natur, nära havet som man är i Ingå. På den andra finns bland annat horisonten av byggnader i Ingå.  

– Vi fick väldigt mycket positiv respons och fullmäktigeordförande tackade och berömde oss i lokaltidningen, vilket värmde. Det är jätteviktigt med synlighet och ännu viktigare att barnen får uppskattning och erkännande för sitt arbete.

Foto: Kaisa Eriksson

Hur skall invandrare hitta konstundervisningen?

Outis man är från Chile, där familjen också bott i fem år. 

– Något som motsvarar vårt system med grundläggande konstundervisning är obekant i många länder. Trots att vi i Ingå har ett fint samarbete med kommunens kursplanerare, som skickar ut info om konstskolans verksamhet via kommunens olika kanaler, så kan det nog hända att invandrare inte hittar till bildkonstskolan. Det kan också vara svårt att förstå hela uppbyggnaden med konstundervisningen. Skolans klubbar är ett bra sätt för invandrare att komma i kontakt med konstundervisningen, men vi kunde säkert bli ännu bättre på att nå direkt ut till dem också gällande grundläggande konstundervisningen och komma i kontakt med barnens föräldrar, konstaterar Outi.

Konstmormor eller konstfarfar som stöd i undervisningen?

Till bildkonstskolan är alla elever välkomna. Om en elev haft svårigheter att sitta stilla eller inte orkat koncentrera sig har Outi någon gång låtit eleven gå till ett intilliggande rum för att göra av med all extra energi. Där har hen fått hoppa några minuter bland mjuka madrasser och det har fungerat bra. Men som ensam lärare kan Outi inte både undervisa och övervaka samtidigt, och därför kan detta inte bli någon permanent lösning. 

– I många klasser i grundskolan har det ju redan länge funnits en skolfarfar. Det finns också  “konstmummon” i några bildkonstskolor. Tänk om man locka med någon konstmormor eller konstfarfar, som skulle turas om att fungera som stöd i vissa grupper! Att umgås med barn och ungdomar är ju dessutom så givande – de skulle säkert få ut mycket av det själva också!

Trots det ensamma jobbet trivs Outi. 

– Det bästa är när eleverna får flow och kan uttrycka sina egna tankar via konsten. När man märker att de förstått något som gör att deras syn på konsten fördjupas och förändras – ja, då känner man att man är på rätt plats!

Outi Korhonen, lärare vid Bildkonstskolan i Ingå.